Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Ansökningsmonologer

Monolog 1

Jo då. Du har höjdskräck. Jag känner igen symtomen. Jag har själv haft

höjdskräck, det går över. Jag minns när du fick mig att hoppa från

högsta höjden på badhuset. Minns du? Du sa åt mig att jag skulle gå

upp. Minns du inte? Nä, nä, sa jag. Jag har grabben med mig. Då tog du

Calle i handen och sa: Titta nu, Calle. Vad skulle jag göra? Jag klättrade

upp för trappan, och det rev under fötterna av den där grova

beläggningen de hade, kokos tror jag. När jag kommit upp fick jag

förbanne mig svindel. Jag missar bassängen, tänkte jag. Jag klättrar

ner igen. Då fick jag syn på er där nere. Ni stod och tittade upp på mig.

Du med min grabb i handen. Det fanns ett sånt jävla förtroende i din

blick. Han fixar det. Jag vill inte svika så jag går ut till kanten. Jag tyckte

att allt gungade. Jag tänkte på vad du hade sagt. Man ser inte neråt

utan framåt. Man andas djupt. Man kliver över kanten och håller

kroppen rak. Man faller inte. Man hämtas ner. Av tyngdkraften. Så

sa du. Och jag gjorde precis som du sa. Och tyngdkraften hämtade mig.

(Hämtat ur Standard selection av Agneta Pleijel)

Monolog 2

säg inte nej till mig du kan inte säga nej till mig för det

är en sån lättnad att känna kärlek igen och ligga i sängen

och hållas om och bli rörd vid och kysst och beundrad

och ditt hjärta slår snabbare när du hör min röst och ser

mitt leende och känner mig andas mot din nacke och

ditt hjärta slår vilt när jag vill träffa dig och jag ljuger för

dig från allra första dagen och utnyttjar dig och sätter på

dig och krossar ditt hjärta för du krossade mitt först och

du kommer att älska mig mer för varje dag som går

ända tills tyngden är outhärdlig och ditt liv är mitt och

du kommer att dö ensam för jag kommer att ta vad jag

vill ha och sen gå min väg och inte vara skyldig dig ett

dugg det finns alltid där det har alltid funnits där och

du kan inte förneka det liv du känner åt helvete med det

ät helvete med det åt helvete med det livet jag har

förlorat dig nu

(Hämtat ur Törst av Sarah Kane)

Carl Johan Kilborn

Kursansvarig
Senast uppdaterad: 2022-11-21 09:01