Fyra ansökningstexter
Välj en av dessa fyra ansökningsmonologer.
Text 1
Hör nu på! Tror du att jag älskar det här lagret? Tror du att jag är kär i Centrala Skomagasinet? Du tror att jag har lust att tillbringa hela mitt liv i det där masonittemplet med sina dagsljuslampor? På morgonen ligger jag faktiskt och längtar efter att någon skall komma och slå in skallen på mig med en kofot - hellre än att behöva fara till jobbet. Och ändå far jag!
Morgon efter morgon kommer du in och skriker ditt förbannade "Opp och hoppa! Opp och hoppa!" Jag tänker: man blir inte glad förrän man är död! Men jag går upp! Jag far till jobbet! För sextiofem dollar i månaden ger jag upp allt vad jag någonsin drömt om att göra och bli! Och så säger du att mig själv - mig själv är det enda jag tänker på! Jag ska säga dig, att om det var mig själv jag tänkte på, mamma, då skulle jag vara där han är - borta! (visar på faderns porträtt) Så långt kommunikationerna räcker! Ta inte i mig, mamma!
(ur Glasmenageriet av Tennesse Williams)
Text 2
Allt de såg var utsidan... Allt de såg var sjukdomen som åt min syster inifrån och som fick henne att halta och fångade henne i rullstol och tvingade henne att ta alla de där medicinerna... Dolores. Bara namnet, lyssna på det. Do...lo...res... Världens vackraste namn. Jag såg aldrig striphåret eller dreglandet eller bajsfläckarna eller nåt av det andra. Jag såg bara fräknarna och den där doloriska fantasin som plötsligt fick sandlådor att bli kvicksand och kvistar att bli lasersvärd och vägen till skolan att bli värsta bergsklättringen över Himalaya. Dolores. Den enda tjejen i rullstol som kunde härma en AK-47:a bättre än killarna.
(ur FEM GÅNGER GUD av Jonas Hassen Khemiri)
Text 3
Hör, hon är med i deras maskopi! Nu fattar jag att de tre har gått samman för att gemensamt göra narr av mig. Hermia, vad du är falsk och otacksam! Så då har du gjort upp med de där två om att ni skulle plåga livet ur mig? All den gemenskap du och jag har haft – vårt systerskap, har du glömt det? Åren i skolan, och när vi var små? Vi växte samman; vi var som tvillingkörsbär som ser ut att vara två men ändå hör ihop: Menar du att du river sönder all vår kärlek och går ihop med karlar för att håna din stackars vän? Det är då inte snällt. Och det är inte bara mig du kränker, hela vårt kön blir faktiskt förolämpat. Visst, jag är inte lika söt som du och jag har inte samma tur med karlar och jag är kär och löjlig – men vad då då? Det är väl inget skäl att håna mig.
Gå på du bara! Fortsätt spela ledsen men gör grimaser, blinka åt de andra så fort jag vänder ryggen till! Javisst! Adjö. Delvis är det mitt eget fel. Allting blir bättre bara jag får dö.
(ur En midsommarnattsdröm av William Shakespeare)
Text 4
andas är att välja,
att kyssa en främling i nacken, säga "hoppsan".
andas är att välja,
plötsligheten i att åka en hållplats längre än brukligt,
se NySyner, MjukHångla med livet, säga "wow".
andas är att spärra upp ögonen, dansa sig in
i kupén och sjunga dit hela jävla världen genom fönstret,
bjuda grannen på pralin eller Drambuie, säga "tjena!"
Att göra det man aldrig tidigare gjort
bada i stark färg, gråta helt högt
på jobbet, skrika "faaaan!"
andas är att lägga sig ner över
skrivbordet och be chefen massera
ens innanlår.
andas är att klättra upp i ett träd och släppa taget,
bre ut sina nyckelben och försvinna.
sväva iväg helt utan
skam i kroppen, vråla "blåbärsdag".
(ur Andas av Bob Hansson)