Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Fyra ansökningstexter

Text 1

Hör nu på! Tror du att jag älskar det här lagret? Tror du att jag är kär i
Centrala Skomagasinet? Du tror att jag har lust att tillbringa hela mitt
liv i det där masonittemplet med sina dagsljuslampor? På morgonen ligger
jag faktiskt och längtar efter att någon skall komma och slå in skallen på
mig med en kofot - hellre än att behöva fara till jobbet. Och ändå far jag!
Morgon efter morgon kommer du in och skriker ditt förbannade "Opp och
hoppa! Opp och hoppa!" Jag tänker: man blir inte glad förrän man är död!
Men jag går upp! Jag far till jobbet! För sextiofem dollar i månaden ger
jag upp allt vad jag någonsin drömt om att göra och bli! Och så säger du
att mig själv - mig själv är det enda jag tänker på! Jag ska säga dig, att
om det var mig själv jag tänkte på, mamma, då skulle jag vara där han är -
borta! (visar på faderns porträtt) Så långt kommunikationerna räcker!
Ta inte i mig, mamma!

(ur Glasmenageriet av Tennesse Williams)

Text 2

Allt de såg var utsidan... Allt de såg var sjukdomen som åt min syster inifrån och som fick henne att halta och fångade henne i rullstol och tvingade henne att ta alla de där medicinerna... Dolores. Bara namnet, lyssna på det. Do...lo...res... Världens vackraste namn. Jag såg aldrig striphåret eller dreglandet eller bajsfläckarna eller nåt av det andra. Jag såg bara fräknarna och den där doloriska fantasin som plötsligt fick sandlådor att bli kvicksand och kvistar att bli lasersvärd och vägen till skolan att bli värsta bergsklättringen över Himalaya. Dolores. Den enda tjejen i rullstol som kunde härma en AK-47:a bättre än killarna.

(ur FEM GÅNGER GUD av Jonas Hassen Khemiri)

Text 3

Jag heter Nymse – jag har just mist han som var min käraste genom ett helt år – men så träffade jag min vän – Tjutberg – och så satt vi på en bänk – och han berättade om några trådar – han smekte min kind och bara det att sitta på en bänk, jag menar, vad är det för liv man lever? – Jo, jo, man ska försöka få ut det bästa av allt i livet... är det inte så man säger? Få ut det bästa. Men det vill säga att det inte finns något som är helt bra i sig självt – man måste skrapa krämen av allt man har omkring sig, så att man till sist kan sitta där, mitt i all kräm, helt överviktig av lycka... eller hur? Jag skulle gärna vilja undersöka dina trådar – Om det skulle finnas någon tråd, som passar in i mig, en som jag kunde häkta fast mig i, och jag kunde få något vackert att se på i klart väder – förstår du?

(ur Först föds man ju av Line Knutzon)

Text 4

andas är att välja,
att kyssa en främling i nacken, säga "hoppsan".

andas är att välja,
plötsligheten i att åka en hållplats längre än brukligt,
se NySyner, MjukHångla med livet, säga "wow".

andas är att spärra upp ögonen, dansa sig in
i kupén och sjunga dit hela jävla världen genom fönstret,
bjuda grannen på pralin eller Drambuie, säga "tjena!"

Att göra det man aldrig tidigare gjort
bada i stark färg, gråta helt högt
på jobbet, skrika "faaaan!"

andas är att lägga sig ner över
skrivbordet och be chefen massera
ens innanlår.

andas är att klättra upp i ett träd och släppa taget,
bre ut sina nyckelben och försvinna.

sväva iväg helt utan
skam i kroppen, vråla "blåbärsdag".
(ur Andas av Bob Hansson)

Carl Johan Kilborn

Kursansvarig

Senast uppdaterad: 2023-01-24 16:07